Hej på er. Känner att jag måste ta upp det här med "vänner" på ansiktsboken. Hur många bland sina vänner känner man på riktigt egentligen? Status på facebook har fått en ny innebörd. Status är inte längre något man skriver. Status är något man har... Om man varje dag blir vän med minst 10 personer och har över 1000 vänner. Status. Ganska intressant faktiskt. Jag har själv runt 200 närmare 300 vänner. Jag skulle kunna ha 5000 som är max antalet. Men jag vill inte. Jag behöver inte August Ek från Lidingö bara för att. Jag är vän med den närmaste vänskapskretsen och några andra. That's it. Let's be honest. Jag har tagit bort vissa vänner som jag aldrig har kontakt med trots att de kanske går i min skola och jag ändå har en svag aning om vilka de är. Jag har hellre färre vänner än att ha massa oigenkända ansikten bara för att visa att jag är någon, för tro mig, jag är någon ändå. Dock känns det ibland faktiskt som att folk blir vän med andra bara för att bevisa det här med status. Jaja kära ni. I don't blame anyone. Ni kanske tror att jag sitter och skriver detta av ren depression nu, haha. Men visst. Även jag har folk jag inte känner helt på min lista. Men å andra sidan har jag nog ingen riktig främling heller. Sedan förstår jag ju att kändisar, eller tänk er högt uppsatta personer inom olika arbetsområden, att de ligger runt max. Det förvånar mig inte och det är, om ni frågar mig, en helt annan sak. Det är liksom inte så konstigt. Inte äns i närheten. Tror jag fått fram mitt buskap helt okej nu i alla fall. Vi säger så eftersom att armen krampar och datorn kokar. Puss.
UPDATE : Inte äns för att få fler bloggbesökare skulle jag lägga till fler personer. Hur coolt?